Natten mot söndag så väckte Tindra oss och sa att hon hade ont i magen.. och visst hade hon det alltid, det blev kräksmaraton resterande utav den natten. Hela söndagen låg hon och mådde dåligt, jag jobbade så hon var hemma med pappsen och när jag kom hem på kvällen så hade hon äntligen fått i sig lite mat som hon fick behålla. Så idag då pappan jobbade så var hon hemma i från skolan med mig. Hon har mått bra hela dagen och ätit som "vanligt" vi har läst böcker och spelat UNO. Efter det så slängde jag ner henne i badet så jag vände upp och ned på hela hennes rum, sanerade allting, skurade handtag och bytte sängkläder, skurade och puttsade bort alla baciller och bakterier. Samma sak inne på badrummet! Eftersom hon mått så pass bra idag så gick vi ut på en promenad på eftermiddagen så både hon och jag fick i oss lite frisk luft. Imorgon ska hon få gå på skolan igen, vilket hon blev överlycklig över :-)

Och vi andra då? Jorå, magsjukan verkar vi ha klarat oss i från. Däremot så känner jag att en riktigt grisig förkylning är påväg. Usch fy och blä säger jag bara! Hoppas det bara är för ikväll jag mår så här.. hängig, ont i bihålorna, huvudet värker, näsan är täppt. pappan känner sig helt okej, lite små förkyld men jag håller tummarna att jag vaknar super pigg imorgon! Vill verkligen inte bli sjuk. Har varken tid eller ork för det. Nu ligger Tindra och ska sova, tänkte strax göra samma sak jag och Fredrik också. Proppa nässpray, C-vitamin och alvedon så ska det nog ordna upp sig :-)

För varje dag som går så rör hon sig mer och mer, jag kan nästan känna hur hon växer och blir en allt starkare bebis. Så fort jag eller Fredrik drar handen över magen så får vi en spark tillbaka. Som om hon försöker säga "jag är här och jag vet vilka ni är" jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan älska en annan människa så mycket, en människa som vi ännu inte har träffat. Hon påminner oss hela tiden att hon finns här och att vi längtar.

Inatt låg Fredrik och höll om mig över magen. Tillslut sa han
"jag måste vända mig om.. jag kan inte somna!!" Varför kan du inte sova undrade jag. "Jo, hon ligger och sparkar hela tiden och jag kan inte sluta att känna efter"
Jag blev lite rörd, det är liksom det ända sättet han kan vara med på hela graviditeten, när hon sparkar. Jag önskar att han kunde känna hur det känns för mig. Få samma upplevelse, känna samma rörelser. Jag längtar till hon kommer ut i stora vida världen och vi kan få dela alla underbara stunder tillsammans, hela familjen. Jag, Fredrik, storasyster Tindra och lillasyster. Du fattas oss lillhjärtat! Men kom för tusan inte förens du är färdig bakad <3