Hejhopp.
det var ett tag sedan jag slängde in några rader här men har haft väldigt mycket annat att tänka på sedan vi kom hem ifrån BB. Tänkte berätta lite om hur förlossningen var osv här nedan.

Allting började med att vattnet gick hemma lördagen den 31 maj. (Och nej, det var inte som man ser på film, blev ingen stor vattenpöl kring mina fötter och ungen hängde inte i navelsträngen vid mina knän) vi fick då åka in till förlossningen och göra en CTG kurva för att se hur bebis mådde där inne och se om jag hade några värkar. Det hade jag såklart inte. Så vi fick åka hem.. fick en tid på söndagmorgon klockan 10 då de skulle göra en till CTG och då konstaterade de att hon mådde så bra där inne även utan fostervatten så vi fick åka hem.. igen. Men fick komma tillbaka på kvällen för att kolla igen... började bli smått irriterande både jag och Fredrik att vi bara blev hemskickade hela tiden. Men vad skulle vi göra.. men då när vi kom dit på söndagkväll så visade det sig på CTG kurvan att hon mådde hur bra som helst men ibland så gick allting utför i några sekunder och hennes hjärtljud låg på 70 slag i minuten.. men sedan lika fort upp igen till 140.. så efter två timmar med CTG och 28 timmar sedan vattenavgång så beslutade de att jag skulle sättas igång. Fick en dos utav cytotec klockan 22. Och en sådan dos skulle man ta varannan timme max 8 ggr. Men jag behövde bara en dos då jag hade öppnats 2 cm då nästa dos skulle tas, de gjorde ett ultraljud för att kolla om det fanns nå fostervatten överhuvudtaget därinne, och de gjorde det inte. Så de beslutade att jag skulle pumpas med konstgjort fostervatten. Trodde jag skulle dö utav smärta när de höll på att gräva runt inuti mig med en massa slangar och händer.. ville kräkas! Grinade en hel del då de höll på att mörbulta mig och mitt stackars underliv. Men då fick jag testa lustgasen och de närmaste timmarna var de min bästa vän. Herregud vilken underbar grej, en sån skulle man haft hemma!! Klockan 1 så började jag få svin ont i korsryggen så då provade vi akupunktur. Utan några som helst framgångar med den smärtlindringen så togs nålarna bort. När värkarna kom tre på 10 minuter så trodde jag att jag skulle gå av utav smärta.. då skrek jag efter epidural och halleluja vilken underbar grej. Värkarna fortsatte med tre minuters mellanrum och 05.04 började krystvärkarna och ut kom Freja med dunder och brak klockan 05.32 Allting gick jätte bra och Fredrik var helt fantastiskt under hela tiden. Han är underbar min man!

Men sen eftersom det var så lång tid mellan vattenavgång och födsel så ville de ha uppsyn på Freja i 48 timmar. Då de tog tempen och räknade andetag/minut var 8de timme på henne. BB var såklart överfullt utav nyförlösta mammor så Fredrik fick intevara kvar med oss på nätterna. Vilket var riktigt jobbigt för mig. Tror jag aldrig grinat så mycket i mitt liv som under Frejas första vecka i livet. Jag har grinat för att jag var så lycklig, för att jag var ensam på BB, för att jag hade ont, för att min bebis är den snällaste och vackraste jag någonsin skådat. Jag grinade åt allt. Hela tiden. Jag började grina för att jag inte hittade min mobilladdare efter att Fredrik åkt hem... det måste ju vara pga hormonerna som jag bölat som en gris. Men vi fick tillstut åka hem den 4 juni och börja vårt liv tillsammans. Hon har varit helt fantastisk vår lilla Frejster. Hon äter, sover och skiter. Dygnet runt. Ingen skrikbebis här inte. Älskar bilbarnstolen och vagnen gör hon också, hon sover liksom som aldrig förr i de :D Dessa 12 dagar har varit de bästa i mitt liv hittills och vi ska ha denna lilla tjej resten utav våra liv. Jag är evigt tacksam och lycklig för att jag fått de finaste som finns och att jag får dela henne med mannen i mitt liv <3

När hon föddes vägde hon 3532g och var 51 cm lång. På återbesöket vi hade på BB två dagar efter vi kom hem så hade hon gått upp till 3595g och igår var BVC här på hembesök och stoltare än min finns nog inte då tösen nu väger 3820g! Snart får hon mustiga lår man får gosas med ;)