Det är en jäkla massa tjat nu.
"När kommer nästa barn?" Är en fråga jag får, och jag ljuger inte när jag säger att jag får den varje dag näst intill. Varför tjatar människor jämt om det? Så nu ska jag tala om för er varför nästa barn INTE kommer att komma de närmsta åren.

Vi, jag och Fredrik blev tillsammans 2008. Redan då trodde folk att "snart kommer det bebis", "när ska ni skaffa barn?" Vi hade verkligen inte bråttom med att skaffa oss en blandning mellan oss. Vi ville och vi visste att någon dag så kommer vi att skaffa barn. Det var inte förens 2013 vi bestämde oss för att det var dags att utöka vår familj med en liten skatt. Så i september -13 plussade vi och ingen var gladare än vad vi var. Graviditeten var en piece of cake. Ända minuset var att mitt järnvärde låg i botten och jag svimmade några gånger. Annars var allt tipptopp. Det växte en perfekt liten tjej i min mage. Jag slutade jobba två månader innan hon skulle komma till världen. Tiden hemma var otroligt jobbig. Den väntan. Datumet hon var beräknad kom, men inte hon. Fick gå fem dagar över tiden innan de satt igång mig för att tjejen i magen envisades om att stanna där inne trots att vattnet gått två dagar tidigare. Förlossningen var både de roligaste och de mest smärtsamma jag varit med om. En förlossning skulle jag lätt klara av vilken dag som helst för det är så fantastiskt att vara med om. Det som var de jobbiga var att de fick klippa upp mig i sista krystvärk för att jag skulle slippa spricka hela vägen från Haparanda till Ystad. DÄR har ni varför det kommer dröja tills detta så kallade nästa barn kommer.

Tiden efter världens finaste Freja kom ut bestod utav gråt och smärta. Hon som sydde mig efter 'klippet' kan inte ha klarat symaskins körkortet i alla fall. För dagen efter så gick ALLA stygn upp. Så där fick jag sitta i en gynstol i två timmar med benen i vädret och smärtan i från världens ände i väntan på att jourläkaren skulle ta sig en titt i helvetet. Sydd igen utan bedövning. Dagen efter att vi fick åka hem så gick stygnen upp ännu en gång. Hemma. Kom ihåg att jag tänkte "men vad i helvete är det för fel på mig?" Så åter igen åkte vi upp till BB och de tog sig en titt. Men denna gång valde de att inte sy pga inflammationsrisken. Så hem åkte jag. Kunde inte gå riktigt på över en månad, det var flera kvällar jag grät mig själv till sömns för jag hade så otroligt ont. Men samtidigt var jag så otroligt lycklig över Freja. Idag snart 1 år efter förlossning så har jag fortfarande ont vissa dagar. Speciellt under menstruation. Jag är fortfarande inte mig själv. Så jag blir jävligt trött på er som tjatar om ett till barn. Men nu vet ni varför. Jag vill hitta mig själv innan vi ens tänker på en till knodd. Det är ingenting jag längtar efter idag, vi har fått en perfekt tjej som vi vill lära känna innan vi kastar oss in i en "tre-barns-familj-situation!" Man ska kunna ta hand om de barn man redan har och inte skaffa barn för att det är "roligt".

Sen har vi en hel amningshistoria som också gör att vi inte är redo än.

HADE!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I lördags fyllde lill prinsen 1 år. Ett helt år av kärlek. Några dagar innan sin 1 års dag lärde han sig gå också, så söt! Vad vi älskar dig Albin ...

Jag har en helt fantastisk bonus unge! Världens finaste och bästa Simon ...

Mina älskade barn, på riktigt!! Kan inte förstå att dessa två bott i min livmoder. Vill grina och skratta samtidigt. För alltid kommer mitt hjärta slå för er ...

Jag älskar min dotter. Hon är mitt första barn och kommer alltid att vara väldigt speciell. När hon föddes började livet på riktigt. Det var då jag lärde mig att älska villkorslöst, att jag skulle göra allt för denna lilla. Att jag skulle kämpa för a...