linnnorrbom

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Linn - Söndag 12 mars 08:41

Det är många gånger jag kan stanna upp i vardagen och kolla på mina barn, på minsta lilla öra till deras finaste små tår. Och tänka "vi har gjort dessa från scratch" det är helt fantastiskt egentligen om man tänker efter. Att vi skapat dessa underbara små ungar, bara vi två. Att en del av mig och en del av mannen i mitt liv gjort inte bara ett utan två fantastiska, friska barn. I min mage växte dem i 9 månader mer eller mindre båda två och utvecklade sitt lilla hjärta, lungor och ögon. Till och med sina stigbyglar som är kroppens minsta ben. Jag svärmar över av kärlek till mina barn.

De får mig att känna mig behövd och älskad. De får mig att vilja bli en ännu bättre mamma än vad jag redan är. De får mig att vilja kämpa som jag aldrig kämpat innan. De får mig att skratta och vara lycklig för de minsta. Jag kommer inte ihåg hur det var innan jag fick barn, de har lärt mig älska. Älska på ett högre plan än innan. En enorm och gränslös kärlek.

För er mina barn kommer jag göra allt. Allt jag kan för att ni ska må bra, lära er rätt och fel. Finnas till för och stötta. Genom hela mitt liv så kommer ni alltid sättas först. Ni är fantastiska och jag älskar er så mycket!

Freja och Albin, tack för att det var just ni som kom till oss. Jag är tacksam varje dag! <3

ANNONS
Av Linn - Måndag 6 mars 07:59

Då var det måndag igen då.
I helgen har vi hängt med Alexandra och Robert och barnen. Killarna har byggt en ställning till Roberts asaballe stora akvarium som de hämtade igår och jag och Alexandra har färgat hår. Freja har lekt med Luna och Lovis. Så roligt nu när Lovis också kan leka med tjejerna, än fast stor tjejerna helst inte vill hänga med lill plutten. Men hon hänger efter ändå hon haha. Albin har typ sovit hela helgen som vanligt så han är en piece of cake att ha med sig överallt. Goproppen <3

I fredags så hade Simon sovsällskap i form av en Liam, de spelade och kollade på film tills båda slocknade, på lördagen kom Simons mormor och hämtade honom för han ska upp till fjällen och åka slalom, sportlov denna vecka så han kommer säkert ha super kul! Jag ska försöka hitta fram min bräda så ska han och jag åka i typ skönviks backen någon helg här framöver, har längtat till att åka bräda!

I lördags var vi på Leos lekland hela eftermiddagen. Jäklar vad vi sprang runt där och det var jätte mycket folk, tur leos sväljer mycket så man inte märker hur många det faktiskt är där inne. Jag åkte lite kana med Lovis, det var lite skräckblandad förtjusning för henne men hon ville åka flera gånger. Freja och Luna sprang runt som galningar där, så vi hade det vi gjorde när man skulle hänga efter dom. Bästa är ju när de springer åt varsitt håll och bara försvinner hahah ungar!

Slänger in lite bilder från senaste tiden.

ANNONS
Av Linn - Torsdag 2 mars 07:49

Ja, Fredrik stack ju iväg med barnläkaren och sköterskorna när de tog med sig Albin bort till avdelning 45, neonatal. Vad som gjordes där är jag faktiskt ganska ovetande om, vet inte mer än att de försökte hitta blodkärl på Albin och fick sticka honom hur många gånger som helst innan de kunde sätta fast nålen. Han hade inte brytt sig så mycket för han orkade inte. Han var ganska slapp och trött.. Har jag fått återberättat för mig. Fick en bild av Fredrik i alla fall.

Åter till mig då, jag satt där i sängen i förlossnings salen ensam och greppade inte riktigt vad som just hade hänt. Det enda jag ville göra var att duscha. Så där satt jag i duschen, hur länge som helst. Jag bara satt och kollade ut över ingenting och lät vattnet sköljas över mig. Jag var helt tom. Hade inga som helst planer på att gå bort till 45:an och träffa Fredrik och min son. Det kändes inte ens att jag precis fött barn. Jag hade inte ont överhuvudtaget, så det fanns inga tecken på att jag fött förutom att jag blödde då. Hade kunnat klä på mig och traska hemöver.. När Fredrik kom tillbaka så satt jag halvt naken på en stol och svarade i telefon som ringde vart annat. Alla undrade hur det var med Albin medans jag inte visste ett skit och just för den sekunden så brydde jag mig inte heller. Jag var nog lite deppig. Läkaren kom in och berättade att jag hade en inflammation i livmodern och att den måste behandlas med antibiotika intravenöst.. så jag skulle få ett rum på BB där jag skulle få bo tills vidare. Så efter att vi fått vårt "grattis nu har ni fått barn" fika så packade vi ihop oss och lämnade alla grejer inne på rummet på BB och drog vidare mot 45:an.

Där, i en jävla låda låg Albin. Med cpap, sond och sladdar överallt. Jag började grina när jag såg honom. Jag vet inte varför för han kändes inte ens som min unge, det kändes hela tiden som att jag var och hälsade på någon annans sjuka barn. Fick inte ens hålla honom. Vi var där en liten stund sen ville jag inge mer. Fortfarande helt tom. Fredrik åkte och hämtade Freja på dagis sen åkte de hem. Jag var på BB och kollade på tv. På riktigt.. jag satt och kolla tv medans Albin låg ett halvt sjukhus bort och fick hjälp med andningen. Jag mådde inte alls bra när jag tänker efter. Nu när jag fått bearbetat detta i efterhand så fick jag säkert en släng av depression.

Så där såg han ut när jag kom till avdelningen. Jag fick inte se hans ansikte utan grejer på tre dagar. Tre dagar tog det innan jag fick se hur min son såg ut. Då grät jag igen. Av lycka för han var den finaste pojke jag någonsin skådat.

För att göra en lång historia kort så blev Albin smittad av mig, min inflammation i livmodern hade smittat honom så han var tvungen att få två sorters antibiotika i sju dagar. Efter tre dagar kunde han andas så pass bra av sig själv att cpapen kopplades bort. Det var en lättnad och då fick vi flytta in med varandra på ett rum där.

Vi fick åka hem dagen innan julafton. Har fortfarande inte varit inne i någon bebisbubbla, på rosa moln eller käkat regnbågar och ridit på någon enhörning.. jag känner mig snuvad på hans första tid i livet. Vi delade honom med sjukhuset.

Men jag kan säga så här, jag har världens bästa sambo och mina barn har världens bästa pappa. Så mycket han fick åka fram och tillbaka, hit och dit för att få allt att fungera. Jag är så otroligt tacksam över att jag hade honom. Han kom på morgonen och åkte på kvällen, varje dag. Ordnade med Freja så hon kunde vara hos Luna en dag, mormor en dag och dom åt middag nästan varje dag hos farmor. Han peppade mig när jag behövde det som mest. Och det är det som gör att jag vill leva resten utav mitt liv med honom, han är så fantastisk! <3

Av Linn - Fredag 24 feb 08:24

Idag blir han 10 veckor gammal vår lilla sparv! Gud så tiden går fort.

Vad vi älskar dig <3

Av Linn - Torsdag 23 feb 07:06

Godmorgon!
I tisdags så fick Freja magsjuka, hela dagen var jätte jobbig för henne. Förståeligt. Vem tycker om att kräkas liksom? Så hon låg mest i soffan och kollade på film. Sista kräkan kom på kvällen då sen efter det så har hon varit bra, förutom att hon klagar på huvudvärk och halsont. Så nu väntar jag på att vårdcentralen ska öppna så jag kan ringa dit, hon har säkert halsfluss. Det både luktar och känns som det. Stackars liten <3 Än har hon inte fått i sig någon mat, men hon är ganska duktig på att få i sig vatten. Det är ju huvudsaken.

Igår hade jag städmani här hemma. Alla baciller skulle väck. Tvättade samtliga sängkläder, snuttefiltar, gosedjur och en hel drös med kläder. Dammtorkade överallt och skurade badrum och sovrum från golv till tak. Köket är också skinande rent. Jag är ju inte bara mer än människa så jag hann inte dammsuga och torka golven, så det ska göras idag. Sen ska vi bara mysa i soffan. Hela dagen. Freja har beställt lunch, köttbullar och makaroner. Så det ska hon absolut få om det är det hon vill ha. Nej nu vill Albin ha mat. C'ya!

Av Linn - Fredag 17 feb 08:50

Tjenis!

Just nu håller vi på att tvätta, jag och mina småttingar. Sen ska vi till mekonomen, måste be dem sätta in positionlampan på ena sidan som inte Fredrik fick dit igår.. ringde till dem på verkstaden nyss och frågade om de kunde hjälpa mig och det var bara att rulla in tack och lov. För idag är sista dagen att köra bilen utan ombesiktning, så går den inte igenom idag så blir det körförbud.. haha lyckat!

Min pappa har pratat om att åka utomlands med oss ett tag nu och vi satt och tittade på resor här om veckan och huxflux så var det klart och betalt. Så i augusti drar vi, jag, Fredrik, Simon, Freja och Albin till Spanien tillsammans med min pappa och bror. Har hyrt ett hus så vi alla kommer bo tillsammans. Förstå vad vi längtar! Så nu ska passen fixas sen är det bara att vänta. Men först ska vi njuta av sommaren här hemma. Freja längtar nog mest av alla, hon frågar varje morgon om det är sommar för då ska vi flyga flygplan, kanske var dumt att berätta för henne haha. Jag har ju sån otrolig framförhållning, alltså på riktigt jag är lite halvt sjuk men jag har redan skrivit listor på vad vi måste ha med oss. Så det är bara att packa nu om vi skulle vilja. Den enda som är lite oklar är Albin, för han kommer vara 8 månader då och jag kan ju inte veta redan nu vad han äter eller vad han har för storlek på kläder.. men jag har i alla fall redan pratat med bvc och det var ju tur för de måste tidigare lägga hans vaccin mot påssjuka och mässling så vi inte drar med något sådant hem.. det hade ju varit mindre bra.

Påtal om utlandet så åkte min pappa igårkväll till Thailand. Där ska han vara i 3 veckor, ensam. Man är ju lite orolig men han behöver det efter året han hade förra året. Kommer säkert bli super skönt för honom att vila upp sig. Min kära pappa <3

Jaha mer då? Igår blev Albin 2 månader. Vår prins! Växer så det knakar, tog fram hans kläder i storlek 62 och tvättade upp. Gud så fort det går. Men jag tycker det är skönt. Jag längtar tills han kan sitta, krypa och vara lite mer stadig. Bebis tiden är så tråkig. Bära bära bära hela tiden. Tur vi aldrig ska göra om detta igen. Behöver ju inte befolka världen själva liksom. Nä nu ska jag ner till tvättstugan igen.

Av Linn - Lördag 11 feb 07:45

Hej. Det var ett tag sedan nu. Men nu tänkte jag försöka skriva en sån där trevlig förlossningsberättelse. Mest för min egna skull för framtiden att kunna gå tillbaka och titta hur det var medan jag kommer ihåg det. Det kommer en novell här nedan.


Beräknat datum var ju 15 december. Och nästan på klockslaget 00 på natten då så börjasde mitt vatten att sippra. Vi gick och la oss för vi hoppades att det skulle starta av sig själv men vaknade super tidigt på morgonen utan att det hänt något och ringde in till förlossningen och berättade att vattnet sipprat hela natten. Vi blev välkomna in till klockan 8 för en undersökning av både bebis och om det verkligen var vattnet. Så jag ringde min pappa som kom för att vara med Freja och Fredrik ringde jobbet och berättade läget. 


Inne på sjukan så satt de en ctg, och allt såg fint ut. Lämnade kissprov (varför vet jag inte, kan ju knappast vara för att se om jag verkligen var gravid..) sen skulle hon lukta på bindan, alltså det är väl det roligaste någonsin, att de måste lukta på bindan. Herregud vilken arbetsuppgift. Jaja hon tyckte inte det var vattnet så hon ville göra en gynundersökning där de stoppar in metall instrument upp i fiffin och kollar om det rinner vatten.. Jag HATAR det. Hon frågade om jag trodde det var vattnet och eh? Ja vad skulle det annars vara? niagarafallen? När jag väntade Freja gick vattnet också så jag kände ända in i ryggmärgen att det var samma denna gång också. Så upp och hoppa i gynstolen. Och HELVETE vad ont det gjorde, tror hon skulle trycka in instrumenten så de kom ut genom halsen på mig, så grin grin från min sida och hon säger "ja men gud det är definitivt vattenavgång, det rinner ut nu" NÄHÄ NO SHIT SHERLOCK!!! det var ju det jag sa hela tiden men ändå ville hon plåga mig lite den jäveln. Så vi fick med oss ett papper hem om vad man inte fick göra när man haft vattenavgång, som bada, sexa och sånt som är ganska logiskt. Inte direkt att man känner sig svin kåt och vill hoppa runt i sänghalmen med en binda full i vatten och en mage som väger mer än en själv. Så fick vi en ny tid, komma in dagen efter klockan 8 på morgonen för igångsättning om det inte skulle starta av sig själv under dagen/natten. Så Fredrik skjutsade hem mig och drog på jobbet. Pappa åkte till sitt jobb och jag var hemma med Freja. 


Jag förstod att det inte skulle hända någonting, min kropp är fan inte gjord för att starta värkarna av sig själv. Så jag traskade på hemma tills framåt 4 på natten, då började jag få super ont i magen. Så hoppade in i duschen och stod där i nästan 2 timmar.. Tills jag hade så fruktansvärt ont att jag var tvungen att väcka Fredrik. Så vi klädde på oss och Fredrik hämtade bilen. Innan jag kom ner för trappen, herregud man skulle ju ha filma allt. Som en valross och ont gjorde det, trodde seriöst att ungen skulle komma ut i bilen så fort vi åkte över någon grop eller gupp. Vi åkte till dagis och Fredrik gick in och pratade med dem där och det var superlugnt att hon var där fast en vi inte skulle jobba, söka jobb eller vara sjukskriven. Så föda barn faller också under kategorin "då får du lämna ditt barn på dagis" och vi åkte vidare till förlossningen.


Där inne så ska de ju undersöka igen, in med fingrar i fiffi och kolla hur öppen man är. 2 cm. Trodde de skämtade. Ont gjorde det också. Hela jag vändes ut och in. På med ctg igen och den såg fin ut. Inga värkar. Alltså? Vadå inga värkar, vad i helvete var det som gjorde så ont i mig då? Om det gjorde så ont utan värkar, hur fan skulle jag klara mig MED värkar?!  De visste inte varför jag hade så ont men igångsättningen stod på schemat så hem kunde de inte skicka mig. Fick ett rum, och väntade på det som komma skall. Jag frös hela tiden så jag bad de ta en temp på mig för det kändes som jag hade feber. Sagt och gjort, det hade jag, 38.7 Och då jävlar blev det fart i byxan på alla. Nästan så jag blev lite nervös för alla sprang runt som yra hönor och tog blodprover på mig.. de ville sätta in en skalpelektrod på lille bebis och då sa jag att de inte får röra mig om jag inte får lustgas, för jag har men för livet då barnmorskan som förlöste Freja grävde efter guld i fiffin på mig tills jag nästan svimmade av smärta utan att bli erbjuden smärtlindring. Så lustgasen! AAH HALLELULJA. Jag älskar den. Vill fortfarande ha en sån hemma. Då hade man längtat till mensvärken varje månad. När allt var på plats så fick jag en shot cytotek klockan 9 för att sätta igång värkarna, och som sist så började värkarna på en gång. Sa hela tiden att jag ville ha eda. Så när jag var öppen 4 cm så ringde de till narkosläkaren. Han kom ganska på en gång och då hade jag så ont att jag sugit i mig all lustgas som fanns (skämtosido!) och hade börjat hallucinera, gråtit och skrattat och varit förbannad, ja mitt vanliga jag så att säga. Sa till honom att det bara var att sticka "Stick mig du, men stick för fan inte fel" .. han gjorde ren min rygg och sa att han skulle sticka nu och då som en skänk från ovan så får jag känslan att jag vill skita, att det pressades ut... Sagt och gjort så skriker jag "NU SKITER JAG FAN PÅ MIG" så barnmorskan tröck in en hand i fiffin och jajjamen, där var huvudet. På tredje krystvärken flög ungen ut. ÄNTLIGEN var det över. Jag fick se min son för första gången. Som jag kallade för "hon" under hela förlossningen "NU KOMMER HON" haha. Det första Fredrik sa var att han såg precis likadan ut som Freja, en kopia. Jag fick upp han på bröstet och han var så fin. 


Barnläkaren kom förbi och kolla på honom, Albin hade svårt att andas. Han behövde hjälp, förlossningen hade gått alldeles för fort och han hade problem. Så Fredrik försvann med läkarna som tog Albin och där låg jag ensam kvar i sängen och fattade ingenting... (to be continued i del 2.)


Albin föddes 11.30, så 2.5 timmar tog det från att de satte igång mig. Han var 50 cm lång och vägde 3995 gram! Finaste pojke jag någonsin sett!  

 


Av Linn - 26 november 2016 08:57

Börjar äntligen se ljuset i tunneln. Förvärkar har jag haft i några veckor men nu börjar se bli mer smärtsamma så jag hoppas det ska dra igång snart. Så jag får tillbaka min kropp och kan bli normal igen, och den största längtan av allt, få hålla lillebror utanför kroppen!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se