Hej. Det var ett tag sedan nu. Men nu tänkte jag försöka skriva en sån där trevlig förlossningsberättelse. Mest för min egna skull för framtiden att kunna gå tillbaka och titta hur det var medan jag kommer ihåg det. Det kommer en novell här nedan.

Beräknat datum var ju 15 december. Och nästan på klockslaget 00 på natten då så börjasde mitt vatten att sippra. Vi gick och la oss för vi hoppades att det skulle starta av sig själv men vaknade super tidigt på morgonen utan att det hänt något och ringde in till förlossningen och berättade att vattnet sipprat hela natten. Vi blev välkomna in till klockan 8 för en undersökning av både bebis och om det verkligen var vattnet. Så jag ringde min pappa som kom för att vara med Freja och Fredrik ringde jobbet och berättade läget. 

Inne på sjukan så satt de en ctg, och allt såg fint ut. Lämnade kissprov (varför vet jag inte, kan ju knappast vara för att se om jag verkligen var gravid..) sen skulle hon lukta på bindan, alltså det är väl det roligaste någonsin, att de måste lukta på bindan. Herregud vilken arbetsuppgift. Jaja hon tyckte inte det var vattnet så hon ville göra en gynundersökning där de stoppar in metall instrument upp i fiffin och kollar om det rinner vatten.. Jag HATAR det. Hon frågade om jag trodde det var vattnet och eh? Ja vad skulle det annars vara? niagarafallen? När jag väntade Freja gick vattnet också så jag kände ända in i ryggmärgen att det var samma denna gång också. Så upp och hoppa i gynstolen. Och HELVETE vad ont det gjorde, tror hon skulle trycka in instrumenten så de kom ut genom halsen på mig, så grin grin från min sida och hon säger "ja men gud det är definitivt vattenavgång, det rinner ut nu" NÄHÄ NO SHIT SHERLOCK!!! det var ju det jag sa hela tiden men ändå ville hon plåga mig lite den jäveln. Så vi fick med oss ett papper hem om vad man inte fick göra när man haft vattenavgång, som bada, sexa och sånt som är ganska logiskt. Inte direkt att man känner sig svin kåt och vill hoppa runt i sänghalmen med en binda full i vatten och en mage som väger mer än en själv. Så fick vi en ny tid, komma in dagen efter klockan 8 på morgonen för igångsättning om det inte skulle starta av sig själv under dagen/natten. Så Fredrik skjutsade hem mig och drog på jobbet. Pappa åkte till sitt jobb och jag var hemma med Freja. 

Jag förstod att det inte skulle hända någonting, min kropp är fan inte gjord för att starta värkarna av sig själv. Så jag traskade på hemma tills framåt 4 på natten, då började jag få super ont i magen. Så hoppade in i duschen och stod där i nästan 2 timmar.. Tills jag hade så fruktansvärt ont att jag var tvungen att väcka Fredrik. Så vi klädde på oss och Fredrik hämtade bilen. Innan jag kom ner för trappen, herregud man skulle ju ha filma allt. Som en valross och ont gjorde det, trodde seriöst att ungen skulle komma ut i bilen så fort vi åkte över någon grop eller gupp. Vi åkte till dagis och Fredrik gick in och pratade med dem där och det var superlugnt att hon var där fast en vi inte skulle jobba, söka jobb eller vara sjukskriven. Så föda barn faller också under kategorin "då får du lämna ditt barn på dagis" och vi åkte vidare till förlossningen.

Där inne så ska de ju undersöka igen, in med fingrar i fiffi och kolla hur öppen man är. 2 cm. Trodde de skämtade. Ont gjorde det också. Hela jag vändes ut och in. På med ctg igen och den såg fin ut. Inga värkar. Alltså? Vadå inga värkar, vad i helvete var det som gjorde så ont i mig då? Om det gjorde så ont utan värkar, hur fan skulle jag klara mig MED värkar?!  De visste inte varför jag hade så ont men igångsättningen stod på schemat så hem kunde de inte skicka mig. Fick ett rum, och väntade på det som komma skall. Jag frös hela tiden så jag bad de ta en temp på mig för det kändes som jag hade feber. Sagt och gjort, det hade jag, 38.7 Och då jävlar blev det fart i byxan på alla. Nästan så jag blev lite nervös för alla sprang runt som yra hönor och tog blodprover på mig.. de ville sätta in en skalpelektrod på lille bebis och då sa jag att de inte får röra mig om jag inte får lustgas, för jag har men för livet då barnmorskan som förlöste Freja grävde efter guld i fiffin på mig tills jag nästan svimmade av smärta utan att bli erbjuden smärtlindring. Så lustgasen! AAH HALLELULJA. Jag älskar den. Vill fortfarande ha en sån hemma. Då hade man längtat till mensvärken varje månad. När allt var på plats så fick jag en shot cytotek klockan 9 för att sätta igång värkarna, och som sist så började värkarna på en gång. Sa hela tiden att jag ville ha eda. Så när jag var öppen 4 cm så ringde de till narkosläkaren. Han kom ganska på en gång och då hade jag så ont att jag sugit i mig all lustgas som fanns (skämtosido!) och hade börjat hallucinera, gråtit och skrattat och varit förbannad, ja mitt vanliga jag så att säga. Sa till honom att det bara var att sticka "Stick mig du, men stick för fan inte fel" .. han gjorde ren min rygg och sa att han skulle sticka nu och då som en skänk från ovan så får jag känslan att jag vill skita, att det pressades ut... Sagt och gjort så skriker jag "NU SKITER JAG FAN PÅ MIG" så barnmorskan tröck in en hand i fiffin och jajjamen, där var huvudet. På tredje krystvärken flög ungen ut. ÄNTLIGEN var det över. Jag fick se min son för första gången. Som jag kallade för "hon" under hela förlossningen "NU KOMMER HON" haha. Det första Fredrik sa var att han såg precis likadan ut som Freja, en kopia. Jag fick upp han på bröstet och han var så fin. 

Barnläkaren kom förbi och kolla på honom, Albin hade svårt att andas. Han behövde hjälp, förlossningen hade gått alldeles för fort och han hade problem. Så Fredrik försvann med läkarna som tog Albin och där låg jag ensam kvar i sängen och fattade ingenting... (to be continued i del 2.)

Albin föddes 11.30, så 2.5 timmar tog det från att de satte igång mig. Han var 50 cm lång och vägde 3995 gram! Finaste pojke jag någonsin sett!