När man var liten så räknade man ner dagarna tills man skulle fylla år. Spelade ingen roll om det var åtta månader kvar, man längtade lika mycket till varje födelsedag. Idag så skulle man vilja att tiden gick baklänges i stället.

Man räknade ner tills skolan skulle börja, så man fick träffa alla kompisar, leka och lära sig saker. Medans man i gymnasiet räknade ner dagarna tills man tog studenten så man skulle få slippa skolan.

Som vuxen räknar man ner timmarna på jobbet, tills man får åka hem och umgås med familjen. Man längtar till helgen då man är ledig, till semestern och till alla fina stunder man planerat in.

Idag känner jag mig som ett barn igen, jag räknar ner dagarna tills vår dotter ska födas. Varje vecka, varje dag, varje minut. Det går inte en sekund utan att jag tänker på hur det ska bli när hon kommer. Hur kommer hon se ut? Är hon lik mig eller Fredrik? Kanske är hon en kopia utav sin syster? Jag undrar hur det kommer vara när vi kommer hem ifrån förlossningen, kommer hon vara en glad och lycklig bebis eller kommer hon ha magknip och gråta i tre månader... Varje dag tänker jag på hur det kommer att bli. Hur kommer relationen mellan mig och Fredrik bli? Kommer vi gå varandra på nerverna med en bebis på "heltid" eller kommer vår relation bara bli starkare? Så mycket tankar som snurrar runt i min skalle just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag längtar samtidigt som jag är rädd.

Vi pratar mycket om hur vi vill att det ska vara när hon kommer, hur hon ska uppfostras och vad som är okej och inte okej. Hur länge vi vill att hon ska ammas och hur vi ska göra om hon inte kan ammas över huvudtaget. Men det känns som om vi kommer att få ta dagarna som de kommer, varken jag eller Fredrik ser på detta som ett "jobb" och ingen utav oss vill bli galna skrik föräldrar som säger saker som "Det är din tur att kliva upp nu, för jag gjorde det förut" eller "Det är din tur att byta blöja, för jag har gjort det fem gånger idag" Vi vill inte bli sånna föräldrar som bråkar om vem som ska göra vad.. För jag tror att barn märker sådant, blir stressade och kanske lite galna själv. Vi har ju faktiskt valt att skaffa barn och då ska man absolut inte bråka om fjant saker. Men som sagt, vi får ta dagen som den kommer.

Just nu är det 109 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Min mamma berättade här om dagen att jag föddes på samma dag som jag var beräknad. Så jag hoppas att denna dam är lika punktlig som mig och väljer att komma ut om 109 dagar. Fast på ett sätt vill jag att hon ska komma någon dag tidigare eller någon dag efter. För storasyster Tindra är född på samma dag som lillasystern är beräknad, 28 Maj. Och vem vill dela sin födelsedag med syrran liksom? Nä så hon får gärna komma tidigare.

Längtar så mycket att jag snart spricker! <3

På denna bild tycker jag att hon har Fredriks näsa och mun. Lillhjärtat, du kommer vara helt perfekt och jag älskar dig så himla mycket. Det finns ingen som jag kommer att älska lika mycket som dig! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I lördags fyllde lill prinsen 1 år. Ett helt år av kärlek. Några dagar innan sin 1 års dag lärde han sig gå också, så söt! Vad vi älskar dig Albin ...

Jag har en helt fantastisk bonus unge! Världens finaste och bästa Simon ...

Mina älskade barn, på riktigt!! Kan inte förstå att dessa två bott i min livmoder. Vill grina och skratta samtidigt. För alltid kommer mitt hjärta slå för er ...

Jag älskar min dotter. Hon är mitt första barn och kommer alltid att vara väldigt speciell. När hon föddes började livet på riktigt. Det var då jag lärde mig att älska villkorslöst, att jag skulle göra allt för denna lilla. Att jag skulle kämpa för a...