Hej!

Nu kan jag verkligen skriva att det var längesedan sist, i januari till och med. Jag tappade helt suget på att skriva så det sket sig helt enkelt det här med att blogga. Men nu de senaste dagarna har jag fått ett litet litet sug igen så vi får väl se hur länge detta håller. 

Det har hänt så otroligt mycket sedan sist jag skrev och jag tänker inte gå in på allt utan kör några höjdpunkter. Bästa i år var väl då vi plussade i april efter att vi försökt ett tag med att bli gravida igen. Det var en stressig tid innan vi fick till det. I alla fall från min sida. Hjärnkontoret gick på högvarv och jag var nervös och stressad hela tiden. Tur jag har Fredrik som säger åt mig då och då att komma ner på jorden och andas. Men i alla fall, ingen var lyckligare än vad vi var då tills turen vände och illamåendet började.. mådde illa i cirkus 15 veckor, riktigt jävla gris illa så jag fick receptbelagd medicin mot det så jag skulle kunna funka i vardagen. När illamåendet upphörde så var det bra i någon vecka, sen kom nästa problem.

Karpaltunnelsyndrom. Jippi. Med händer som domnar bort helt och hållet under nätterna vilket gjorde att jag knappt sov något alls nattetid för jag var tvungen att sätta mig upp och skaka liv i händerna sjutton gånger varje natt. När det väl gick ut över jobbet under dagtid (tappade saker, domnade bort helt..) så blev det ett besök till Gilleberget för att träffa en arbetsterapeut. Vi provade ut handledsortoser som jag skulle sova med och ha under dagarna för att inte domna mer.. Det hjälpte absolut! Idag behöver jag knappt använda dem längre och jag har sovit någon vecka utan dem. Men det avlöstes av ett annat problem, foglossning.

Och det är foglossningen from hell!!! Denna unge vill ta död på mig. Skämt o sido. Min foglossning sitter mellan mina ben, så det känns som om jag cyklat non stop 48 timmar. Hela tiden gör det ont. Förutom när jag badar, men jag kan inte ligga i badet hela tiden. Jag har ett bälte som jag provat nu i några dagar, hjälper inte ett skit. Så imorgon ska jag ringa till vårdcentralen och prata sjukskrivning. Herregud. Jag som ville jobba november ut och gå hem två veckor innan beräknad födsel. Igår fick jag gå hem tidigare från jobbet bara för att jag hade sån fruktansvärd smärta. Mitt bäckenben vill skilja sig från min kropp. Tji fick jag för att Frejas graviditet var helt fantastisk. 

Nog om problem, ändå är det helt underbart att lillebror växer som han ska och allt ser jätte fint ut där inne. Det är jag så tacksam och glad över. Han är vaken mesta delen av dygnet och bökar på för fulla muggar. Vi längtar något så otroligt efter honom, hela familjen. 

Det får summera året hittills. Så skriver jag om våra andra barn i nästa inlägg. Nu är det dags för frukost här hemma, funderar på att baka scones. Sen ska vi dra iväg till Leo's för Freja måste rastas hehe. Tjarå!