Åh hon är i en fas nu då hon är så jobbig att jag vill slita mitt hår. Hon är sjögrön, bits slåss skriker och spottar. Mest på mig. Blir galen när alla runt omkring säger "hon testar dig, det är bara trots" vill spy på alla ohjälpliga kommentarer. Men hon är inte bara en galenpanna, hon är också helt fantastiskt mysig och snäll och definitivt den roligaste ungen jag känner. Min unge! Så håller jag på nu och påtar på och flyttar över alla hennes saker till ett eget sovrum, och jag har ångrat mig många gånger om att flytta över hennes säng men tillslut så gjorde jag det, och jag vet inte om det beror på att jag är ett hormonsprutande preggo eller om det är så här det känns.. men jag har bölat i min ensamhet av att hon ska sova i ett annat rum än mig. Tårarna kommer hela tiden och det finns liksom ingen hejd. I två år och 4 månader har hon sovit med oss i vårt sovrum och nu helt plötsligt ska hon sova själv (med brorsan varannan helg) vår stora tjej. Hon är överlycklig i alla fall. Hon har pratat om att flytta sin säng dit in länge nu. Så hon går det ingen nöd på, och det är inte bara för att vi ska få ett till barn som hon flyttar rum, jag hade kunnat sova i samma rum som alla mina barn tills de flyttar hemifrån det är inte de. Utan Freja känner sig stor nu och har bestämt sig. En del av mig längtar tills hon kommer på natten och kryper upp bredvid mig i sängen, en annan del av mig hoppas att hon kommer sova mycket bättre i ett eget rum. Åh vår Freja prinsessa, vad vi älskar dig, tjurhöna!